DET SKULLE JU VA DANS, DANS, DANS!
Jag är så rastlös.
Jag vill resa, jag vill uppleva, jag vill.
Men jag är fast i en håla tom på drömmar och målsättningar
men full av begränsningar, anpassningar och inskränkhet.
Jag trivs inte. Jag vill så mycket mer.
EN GATA DÄR ALLA KAN MITT NAMN
När man är hemma från en helg i Småland med en fin vän så saknar man det lite. Man saknar att springa ut på en äng i sovkläder vid fyra på morgonen för att man inte kan sova och det såg så fint ut i morgondaggen. Man saknar att bekanta sig med smålänningar för att man har gått lite vilse, att dricka sexhundrakronors rödvin på natten med en vedspis som enda ljuskälla.
Och att springa ut i natten för att ta ett nakenbad, eller att sitta på en brygga och se solen gå ned och samtidigt bli dyblöt för att det regnar men det spelar ingen roll för solnedgången var så fin.
Eller det är sånt jag saknar i alla fall.
KASTA AV DEJ HATTEN
Okej. Det var rätt många som ballade ur i ett föregående inlägg när jag hävdade att missbruk är en sjukdom. Och ärligt talat, jag tror att merparten av alla människor är för korkade för att kunna förstå vad jag menar. Om man har sett misären på nära håll så vet man att det är något djupare än att motstå att äta upp den sista biten på kladdkakan när man är riktigt sockersugen. Det handlar om att inte längre kunna hantera världen nykter, och ännu mindre när alla substanser i hjärnan försöker återställas och höjs upp och ned som en berg-och-dalbana.
Min poäng var att ingen ska behöva bemötas av en inställning där där han/hon får sköta sig själv, för hon har själv satt sig i skiten. Nej, man har inte alls något val. Det spelar ingen roll vilken sjukdom det är, för det är lika tragiskt i alla fall. Och dessa inställningar förstör, så grymt mycket. Det är vår vända-ryggen-mot-alla-utsatta-attityd som försvårar tillfriskningsprocessen för så otroligt många. För vi ger dem en kall, cynisk värld som de inte orkar att leva i utan droger. Och jag tycker i alla fall inte att det är rätt. Och att kalla mig jävla kommunist bara för att jag faktiskt tycker att alla är lika värda, jag lovar att jag inte tar åt mig.
Och jag lovar att det inte förenklar någons kamp mot ett missbruk genom att ge honom/henne synen av att livet i nykterhet är fullt av hat och avsky. Det är inte så enkelt att en missbrukares högsta dröm är att ständigt vara full/hög/vad som helst, det handlar om att hata världen man lever i när man befinner sig i nyktert tillstånd. Och det underlättar inte att göra synen på den nyktra världen ännu värre.
Det kommer säkert rulla in mängder av kommentarer och mail om att jag är dum i huvudet, att jag inbjuder till droger osv. Men jag bryr mig verkligen inte, för då har ni satsat allt för att missförstå allt som jag skriver. Men det är trots allt min blogg, och det skulle kännas helt okej om jag fick ha en åsikt nån gång. Det handlar inte om att jag inte är öppen för förslag, för det är jag. Jag skulle mer än gärna höra någons annan synpunkt på vad ett missbruk är. Men till de som menar att en missbrukare får skylla sig själv, att de inte behöver någon hjälp för att de ändå kommer att knarka ihjäl sig eller att de skulle ha hållit sig nyktra om de hade velat ha hjälp (och alla andra argument som en fiskmås hade tyckt varit naiva); Jag hoppas verkligen att ni inte hamnar i den situation där en närstående hamnar i ett missbruk. För ni skulle aldrig ha det som krävs för att kunna hjälpa till, antagligen skulle situationen bara förvärras.
Det blev sjukt långt men det kändes lite nödvändigt. Och tack till de som orkade läsa igenom allt.
Update: Jag har från synpunkter på att jag skriver nykter hela tiden. Och jag kanske behöver förtydliga att då behöver det inte vara att man är nykter från ett alkoholmissbruk (även om jag självklart menar det med), man kan lika gärna vara nykter från en ätstörning. Eller en ångestattack. Eller vad som helst.
ALLT SOM ÄR VACKERT ÄR ALLTID LITE TRASIGT I KANTEN
Som vanligt hånas de som dör en för tidig död. Jag blir så trött.
Speciellt när det finns brister som man kan spela ut på,
som ätstörningar och missbruk i det här fallet.
Men båda två är en sjukdom likväl som cancer.
Och det är inte vidare vanligt att man himlar med ögonen
och säger att "äh, han får väl skylla sig själv"
eller skrattar åt någons misär när det gäller cancer.
Jag är ledsen, men jag ser faktiskt ingen skillnad.
Så vila i frid och allt det där, du har varit grym.
I really thought I was on the way out.
Often I don't know what I do,
then the next day the memory returns.
And then I am engulfed in shame.
- Amy Winehouse
NÄTTER UTAN SLUT
stjäl världens färger för dig. De stjäl din möjlighet att se världen
ur ett par nya ögon. För det är omöjligt att se sig om efter något nytt
när din enda trygghet är den trygghet som gör dig blind.
FÖR ALLA GLÖMMER MEN INTE JAG
God morgon! Här sitter jag och njuter av mina lediga dagar. Mår ni som ni ska?
Det blev världens missförstånd igår och jag satt i finstaden i några timmar istället.
Och jag gick. Jag gick tills fötterna blödde.
I sex timmar gick jag runt på varenda bakgata och mindes.
Där någon sa något fint till mig, där jag delade ett glas vin med någon,
där jag skrattade tills jag trillade ihop.
Det var så fint och jag blev så glad så jag gick runt och jag kunde inte låta bli att le mot alla fina människor som satt på en uteservering och skapade något fint. De flesta tyckte mest att jag var konstig, men det var några som blev glada tillbaka. Som en gammal man som delade ut kattmat till katterna, och det var så fint så jag tog ett danssteg eller två.
Update: Jag kom hem med en sån fin känsla igår så jag tror att jag åker tillbaka idag igen.
Och strosar på avenyn i den stad där jag hör hemma.
Fast lite senare, för jag vill inte slösa bort den fina solen på ett tåg.
IBLAND FINNS DET INGEN VÄG TILLBAKS
Nejnejnejnej. Snälla, stanna med mig.
Med oss. Med världen.
FÖRTYDLIGANDE
Oj, vilken respons jag har fått! Hade ingen aning om att ni hade så starka åsikter om vårt statsskick. Flertalet av er hävdade att jag var emot monarkin i brist av kunskap och förnuft men jag kan lova er att så är inte fallet. Jag är fullt medveten om varför jag står för mina åsikter.
Så låt mig förtydliga alltigop. Jag är emot monarki och allt vad det står för. Varför? För att det är ett styre som bygger på konservatism och förtryck. Det strävar emot demokrati eftersom det bygger på att vår såkallade topprang ska vara så heliga att de inte ska kunna ifrågasättas, och de som klassificeras som oliktänkande och frihetskämpar ska gärna tystas inom en snar framtid. Aldrig har det funnits en kung som har varit positiv inställd inför det som innebär mer frihet för folket såsom kvinnorösträtt, eller rösträtt över huvudtaget.
Visst, vår kungafamilj har inte längre någon makt i Sverige. Och tur är väl det, för gud vet hur vårt land skulle ha sett ut då. Jag håller med om att det är ett framsteg men samtidigt är vår kung långt ifrån jämnställd med andra medborgare, som oftast har mer att tillföra till vårt land, samhälle och mänsklighet. Vår kung är immun mot vår lag för att uppnå en sorts helig position i våra liv men istället för att skapa förtroende utnyttjar han denna tjänst.
Inte bara en gång har jag fått frågan; men vem ska då representera Sverige?
Jag kan komma på tusentals namn som skulle kunna representera vårt land på ett minst lika bra sätt som han gör.
Jag är säker på att Björn Borg skulle klara av att klippa några band och skaka hand med andra medlemmar i den Europeiska unionen. Till och med kassörskan på ICA skulle nog klara av det.
Där har ni det.
Update: Som jag har berättat för några är det här inte en text för att jag vill förändra någons perspektiv eller åsikter, om jag gjorde det bevisar det för mig att mina texter levererar och det är självklart kul. Men det är fortfarande inte mitt syfte. Syftet är snarare för att motbevisa alla de människor som tittar in här varje dag för att rynka på näsan och konstatera att det varken ligger kunskap eller tanke bakom det jag säger. Ville bara säga det, har haft tillräckligt med missförstånd idag.
2 steg från paradise
Jag ska se håkan ikväll, Håkan Hellström. Jag har lyssnat på honom i sisådär ett halvår,
ändå kan jag nästan varenda ton utantill.
Jag kommer ihåg när jag var liten, sisådär runt åtta år, och jag dansade och sjöng till Känn ingen sorg för mig Göteborg. Sen flyttade vi och tappade bort både den nyinköpta cd-skivan och min blåsilvriga freestyle som jag var enormt stolt över. Efter det lyssnade jag inte på håkan på flera år och de gånger då hans stämma hördes på radion blev jag mest obehaglig till mods och gick helst därifrån.
Tills nu, för ungefär ett halvår tillbaka. Ingen hade nog lyckats att undvika hans musik så väl som jag men plötsligt hörde jag introt till Jag vet vilken dy hon varit i. Och jag smälte. Jag spelade låten trettio gånger om. Och jag har inte slutat än. Fast nu har jag intensivt lyssnat efter varenda ton, influens och referens i varenda låt som håkan och hans fina band har skapat.
Och ikväll kommer jag sitta på en filt med livets finaste sällskap och
lyssna på livets finaste musik. Jag är lycklig.
Svart är ingen färg
Den tystnad som jag alltid har bävat inför, den tystnad som skriker högre än något annat ljud.
När jag som mest kände ett behov av att springa därifrån och att aldrig komma tillbaka avbröts tystnaden av ett lågmält hulkande ljud precis bakom dörren och jag fick en känsla av att det var allt annat än rätt att fly från mina egna konflikter just då. Ut genom dörren kom en liten pojke med rödsprängda ögon och smutsiga händer. Jag satte mig på huk och just då uppstod det tillfälle som många pratar om, vi satt där och såg på varandra och insåg utan att byta ett enda ord att sorg är något som inte går att beklagas.
Hans tårar började återigen rinna nedför kinderna och han torkade av kinderna med de smutsiga händerna så att hela ansiktet blev fyllt utav smuts.
- Du blir svart i ansiktet när du gör sådär
- Svart är ingen färg
- Nej, det är hur man känner sig, eller hur?
Vi båda log åt den andres förståelse. Ögonblicket avbröts snart av en stormande, beklagande folkmassa i svarta kläder och konstiga hattar som kom utstormande från kyrkan. Pojken drogs med sin pappa och när jag skulle gå åt mitt håll dränktes jag av alla dessa människors sorger och tårar. Den kvällen torkade jag fler tårar och tröstade fler själar, mycket trasiga sådana, än vad jag kan komma ihåg men om det skulle komma en dag då minnet skulle vara avlägset och nött så kommer jag ändå alltid att minnas bilden av den sorgsna pojken med bruna ögon och ett snett leende.
Jag vet vem som ska hedras under natten
För jag önskar att det som har gjorts aldrig skulle ha varit gjort,
att allt som har sagts aldrig skulle ha blivit uttalat
eller att de tankar som har flugit genom våra huvuden aldrig skulle ha flugit. Någonstans alls.
Men nu är det gjort, uttalat och bortfluget.
Och jag sörjer. Livet och döden. Samtidigt.
Det är så jag säger det
Jag saknar dig. Förgäves.
den tomma majhimlen
Jag hittade en dagboksantecknig från flera år tillbaka i mitt gamla rum. Och den var lite klockren. För lite så känner jag idag.
från samma säng lyssnar jag på samma regn
Jag vill vara där och rädda dig. Jag hatar att vara hjälplös.
Jag hatar att du råkar ut för allting och lite till.
my immortal
God morgon. Jag tittade precis igenom mina mail, kommentarer osv. Och jag blir så glad när ni delar med er av vad ni är för några, fortsätt med det. Jag har ingen aning om vad jag har för läsare, det kan vara en kotte i Skåne, som ligger nära mitt drömland och det kan vara en snubbe i Norrland, där en av mina bästa vänner härstammar ifrån. Låt mig lära känna er, låt mig ta del av ert liv. Jag har många fler läsare än vad jag trodde att jag skulle få när jag började, grymt kul. Ni verkar så fina allihopa, jag vill verkligen lära känna er. Ni som har hängt med ett tag känner nästan mig liksom, vore fint om det vore ömsesidigt.
Så berätta någonting om er själva. Vad drömmer ni om, vad vill ni bli, vad är det bästa ni vet, vad är ni rädda för, precis vad som helst. Puss.
day of the year
Men jag vill tacka dig för vänskapen som jag aldrig trodde fanns på riktigt, för den vänskap som bar mig när jag inte orkade själv, den vänskap som hjälpte mig att förstå mina egna tankar. Jag vill tacka den tjej med ett hjärta större än hela världens hjärtan tillsammans, hon som inte var som alla andra.
Jag tror och hoppas att jag har gett dig i alla fall en liten del av det som du gav mig. Jag tror och hoppas att jag gav dig samma stöd som höll mig uppe, även om det inte räckte till. Jag tror och hoppas alla djupa nätter, alla galna dagar och all annan tid tillsammans har varit lika konstig, hysterisk och oförklarligt underbar för dig som för mig.
like a prayer
Och jag blir så ledsen när jag hör något sånt, dels för att just han är en fin människa som jag önskar all lycka, men också för att jag inser hur vanligt det är, hur många vackra, men sköra, människor det finns som känner sig oönskade, hopplösa och viljelösa. Även fast det inte är så, de har fullt med vänner som älskar dem men de är för upptagna för att se det. Eller så låter de sig inte se det, för att övetygelsen av att vara värdelös väger mycket mer än hoppet om att vara älskad.
Jag önskar att ni kunde ser er utifrån, från mina ögon. Då skulle ni kunna se hur vackra ni är, hur det inte finns någonting att förbättra längre. För dina egna ögon är den värsta spegeln som finns, en spegel som förvrider sanningen och som aldrig går att lita på.
between two fires
Men helt allvarligt, det är inte många som bryr sig om att du har missat din manikyrtid, eller om du har gått upp ett kilo eller två. Och jag fattar verkligen inte vad som har hänt med människan.
Vi klagar över mat som vi inte tycker om men glömmer att det är mat som vi överlever på.
Vi klagar över att vi inte har några pengar men glömmer bort att vi är mer rika än vad människan har varit och att det samtidigt finns människor som aldrig har haft några pengar alls.
Vi klagar över våra bedrövliga liv för att vi tycker att vi är tjocka och fula, för att vi är rädda för att inte få någon bekräftelse. För att vi mår förfärligt om vi skulle tappa vårt löshår eller om vi skulle bryta en nagel.
Men snälla, söta små egofokuserade människor. Det finns faktiskt människor med en aids-smittad familj, utan mat, utan vatten och utan några vänner. Kom tillbaka när du är en av dem. För egentligen har vi ett sjukt bra liv. Men vi är alldeles för upptagna av att klaga för att kunna inse det. Sorgligt men sant.
without asking
Never give up on someone that you can't spend a day without thinking about, right..?
work it
Nu ska jag strax iväg för att jobba, önska mig lycka till!
