Jag började skriva en text, men slutade ganska snart när jag insåg att den aldrig verkade sluta, för mina ord räcker helt enkelt inte till. För några veckor sen frågade en vän om dig, han ville veta hur du var. Och jag kunde inte svara, för du var allt. Du var allt som jag någonsin ville vara, och utan dig skulle jag nog inte vara en fjärdedel av den jag är idag.

Men jag vill tacka dig för vänskapen som jag aldrig trodde fanns på riktigt, för den vänskap som bar mig när jag inte orkade själv, den vänskap som hjälpte mig att förstå mina egna tankar. Jag vill tacka den tjej med ett hjärta större än hela världens hjärtan tillsammans, hon som inte var som alla andra.

Jag tror och hoppas att jag har gett dig i alla fall en liten del av det som du gav mig. Jag tror och hoppas att jag gav dig samma stöd som höll mig uppe, även om det inte räckte till. Jag tror och hoppas alla djupa nätter, alla galna dagar och all annan tid tillsammans har varit lika konstig, hysterisk och oförklarligt underbar för dig som för mig.