Nu är det snart din årsdag igen och jag saknar dig så förbannat mycket. Ja, förbannat mycket. 
För det skulle vara du och jag föralltid, men du flög förbi mig.

Det har gått över en månad nu och det har inte en dag utan att jag har tänkt på dig och önskat att det vore annorlunda. Samtidigt som jag vet att du var värd det bästa.

Du var där när vi snodde 20 mackor av vår rektor, så att ingen annan fick någon mat.

Du var där när världens bästa klass förvandlades till den värsta.

Du var där när min pojkvän ringde mig på fyllan och gjorde slut.

Du var där när vi rymde från människorna i Falköping som lurade oss att polisen var efter oss.

Du var där när vi var för fulla för att få upp ett tält.

Du var där när vi gjorde vår första musikal.

Du var där när vi inte kom överens med resten av klassen och gjorde en egen musikal istället.

Du var där när jag förstörde din mammas älskade dukar genom att hälla juice på dem.

Du var där när vi dansade & skrek mitt i stan när vi tyckte att hösten behövde muntras upp lite.

Du var där när vi hittade en militärbana som vi senare gick vilse på.

Du var där när vi var fulla och dansade hela natten lång.

Du var där när vi spydde morgonen därpå och kände oss som två svin.

Du var där när folk började kalla oss B1 och B2, för det är få människor som orkar med oss tillsammans.

Du var där när vi ristade in våra namn på väggen, på bordet där vi alltid satt.

Du var där på alla misslyckade fester, på alla lyckade fester.

Du var där när vi kröp upp i soffan, såg en dålig film och somnade tillsammans.

Du var där när jag tvingade med dig på en konsert med musik som du inte ens tyckte om.

Du var där när jag behövde prata med någon, du brydde dig inte ens om att du inte hade några pengar kvar efteråt.

Du var där när jag ville skratta, gråta, skrika eller bara vara.

Du var där när vi firade vår 1-års dag men efter ännu ett år hördes vi inte ens av varandra.

Jag älskar att du fortfarande är här samtidigt som jag hatar att jag inte har dig som jag hade dig förut.