Okej. Det var några som undrade om vad som pågår i Taiji. Och visst ska jag berätta det.
Under tidig vår till sen höst slaktas över 23 000 delfiner och andra valar i Taiji eftersom det är en 400 år gammal tradition, även fast det inte är särskilt många som känner till traditionen. Men att flasknosdelfiner, vanligen unga honor tillfångatas och att över hälften dör av magsår och för höga stressnivåer på vägen. Att många också dör på grund av vår höga ljudnivå när vi vill krama och pussa på dem. Det borde vi förstå, men det vill vi bara inte inse.

När problemet tas till en högre nivå svarar den japanska regeringen att det är minsann delfinernas eget fel, eftersom de äter upp all fisk i haven de lever i och lägger dessutom till delfinkött som en obligatorisk skolmat i Taijis bamba. Det svider så hårt att människan inte kan inse att det är vi som överskrider både våra behov och våra resurser.

Människan har gjort så sjukt mycket, vi har gjort det mesta som för några hundra år sen ansågs som omöjligt. Vi har varit i rymden, vi har botat sjukdomar, vi har atombomber, ficklampor och allt därmellan. Vi har överträffat oss själva på alla sätt. Men vi kan inte bota homofobin, vi kan inte stoppa människohandel. Och vi kan inte stoppadjurplågeri, såsom delfinjakten i Taiji. Om vi inte kan skipa rättvisor mellan människors och andra djurs rättigheter,
vad har vi egentligen uppnått då?