Vinden piskar mot den blöta fönsterrutan utanför och jag kan inte sova. Men min sömnbrist beror varken på vindens tjut eller regndropparnas smattrande, den beror mest på alla tankar som jag inte får nån ordning på. Vem är man om man jobbar på stadens finaste restaurang, men samtidigt inte kan hjälpa de hjälplösa själarna som strosar omkring på stadens gator och torg. Vad spelar det för roll om vårt land har världens högst bnp när vi fortfarande inte kan hjälpa våra egna? Vår värld är så fel och för vem som än har skapat den var det aldrig meningen att skapa dessa klasskillnader. En fin vän ringde för att prata ut och han föreslog att vi skulle flytta till ingenmansland i Värmland och odla havre och kor, det lät fint tyckte jag.